Nyckelband – den glömda subkulturen

Man ser dem fortfarande lite här och var, nyckelband med olika företagsnamn tryckta. De är dock inte alls lika vanliga nu som de var under 00-talets första år. Då såg man dem nästan överallt, runt var och varannan hals. Precis som många andra subkulturer bespottades nyckelbandsmänniskorna av en del, som tyckte att de klädde sig som gymnastiklärare. Vid samma tidpunkt var det även populärt att stoppa in byxorna i strumporna, vilket inte direkt minskade gymnastiklärarmässigheten.

Att bära sina nycklar i ett band runt halsen kan ju vara praktiskt om man inte har några fickor på sina byxor, eller om man bär kjol, klänning, kilt eller liknande (tajts var inte så vanligt vid den här tiden). I Frankrike var det även populärt att bära med sig sin mobiltelefon på detta sätt. Men det som framför allt utmärkte nyckelbandstrenden var att många fortsatte ha sina nyckelknippor i fickan, och lät bandet sticka ut ur fickan, och hänga ner ungefär till knäet.

Många företag tryckte under den här tiden upp nyckelband med sin logotyp på, och det gjorde även ideella organisationer, skolor och andra statliga och privata aktörer. Bland de mer eftertraktade banden fanns P3:s band, som radiokanalen delade ut vid festivaler, stadsfester och andra liknande arrangemang.

Idag är nyckelband inte något som man ser till vardags. Men som alla andra subkulturer – swingpjattar, mods, hot rod-entusiaster, raggare och punkare – finns det en liten, hård kärna som inte övergett de stolta idealen. Som alla andra subkulturer lockar även nyckelbandskulturen till sig nya anhängare, vilket gör att det kan löna sig för en företagare att låta trycka upp band med sin logga på.